Våga vara knasig

"Att vara någon annan än sig själv i en värld som försöker få en att bli som alla andra är den svåraste kampen en människa kan ge sig in på och en kamp som aldrig tar slut" E.E Cummings

Nu låter det säkert som om jag ska vara jättedjup och så men så blir det inte. Såg detta på One Tree Hill bara och tänkte att det kan vara värt att tänka på. För jag kan själv märka att det är svårt att vara sig själv fast man vill det. Man försöker och försöker men det kommer alltid någon som vill rasera och ibland fungerar det, ibland inte. Det är ständigt en kamp att upprätthålla sin egen personlighet och göra sig själv rättvisa och det kommer det alltid vara. För hur lång tid vi än lever så kommer det alltid finnas de som är avundsjuka. De är avundsjuka på oss som vågar stå ut och vara oss själva och därför gör de allt i sin makt för att förstöra. Det är nästintill patetiskt faktiskt. Att man inte har bättre saker att ägna sin tid till än att förstöra för andra människor som försöker vara dem själva.

Förut var det fel att stå ut, att vara någon annan än "normen". Var man anorlunda så stämplades man som tönt eller annat. Nu är det inte så längre men det är på ett sätt som är nästan lika hemskt. Man ska stå ut men inte för mycket, man ska vara lagom. Personliga kläder men inte för personliga, bra betyg men inte för bra, rolig men inte för rolig etc. Lagom helt enkelt. Fast man ska som sagt inte vara som normen heller på något sätt. För då är man tråkig men är man för orginell då är man konstig. Och då kanske jag är konstig då. För jag känner mig just lite bättre om ni förstår vad jag menar och då vill jag inte låta överlägsen för det är jag absolut inte. Det jag menar är att jag kanske har för bra betyg för mitt program, är lite för rolig och just det, knasig. Väldigt knasig och det är jag glad över. Tänk bara i matsalen i fredags när jag lekte med ärtskidorna på min tallrick. Jag bet av toppen och pressade sakta fram en ärta
- Titta den föder barn, sa jag glatt. Axel och Linus tittade på mig väldigt konstig men jag bara fortsatte.
-Men nu blev det komplikationer, akut kejsarsnitt, skriker jag upphetsat och tar fram en kniv som jag ganska våldamt skär upp ärtskidan med och plockar ut den lilla ärtan.
- Oskadd :)
Då säger Axel "Linnéa du är ganska lättroad va?"
Det är klart som fan jag är lättroad men tänk vad mycket roligare den lunchen blev bara för att jag lekte föda barn med maten. Och jag tänker bannemej ha roligt oavsett vad folk tycker för min tid är alldeles för värdefull för att spenderas på ett tråkigt sätt. Jag är knasig och är stolt över det.

För livet blir ju så mycket roligare om man inte är som alla andra, vågar blunda för normen- vågar vara knasig.