Sitter här och fryser, gråter. Gråter för att det finns så mycket som man skulle vilja men som inte går att genomföra. T ex att föra tillbaka sin bästa vän från det döda. Det var länge sen jag lät mig själv gråta såhär för henne. Jag försöker vara stark men det går inte hon är svår att komma över. Jag vet att jag redan skrivit ett inlägg om henne men det har knappt blivit bättre. Det går inte en dag utan att jag säger hennes namn, tänker på henne eller gråter. Fy fan jag tror jag dör snart. Ni som inte har haft hund förstår nog inte att man kan gråta så över en hund men det är precis som om en av sina föräldrar skulle dö. Ingen kommer någonsin att kunna ersätta henne hon var bäst jag älskade henne mest av allt....Min Sally <3