Om en ko

Faktauppsats om en ko, skrivet av en mellanstadieelev :-) Enligt mig borde den få MVG

Nyttan med Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men
det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!

Sitter här och fryser, gråter. Gråter för att det finns så mycket som man skulle vilja men som inte går att genomföra. T ex att föra tillbaka sin bästa vän från det döda. Det var länge sen jag lät mig själv gråta såhär för henne. Jag försöker vara stark men det går inte hon är svår att komma över. Jag vet att jag redan skrivit ett inlägg om henne men det har knappt blivit bättre. Det går inte en dag utan att jag säger hennes namn, tänker på henne eller gråter. Fy fan jag tror jag dör snart. Ni som inte har haft hund förstår nog inte att man kan gråta så över en hund men det är precis som om en av sina föräldrar skulle dö. Ingen kommer någonsin att kunna ersätta henne hon var bäst jag älskade henne mest av allt....Min Sally <3

SYSTERGRUPPEN Lollo, Ida, Cillen och Ea.

Systergruppen, folk skulle nog tycka att det låter fruktansvärt dorky om man skulle berätta för dem vad vi var, och frågan är nog också vad vi var. För många var vi nog nördarna som satt i koridorerna på Asken med sina mobiler och pratade om Sleepovers och Nisse och Klara. För det var väl egentligen det som folk visste om oss, att vi på fredagskvällarna roade oss med att sitta i Cillens poolhus och prata om killar genom kodnamn och titta på konstiga filmer. Vi verkade nog ganska udda men vad gjorde det? Absolut ingenting för vi brydde oss inte. De ända som förlorade på att tycka så var nog de andra inte vi. Jag kommer speciellt ihåg en kväll, det var bara jag, Lollo och Cillen och vi skulle äta på kebaben innan vi skulle till "headcorters". Verkar inte så annorlunda men som vanligt så gör någon av oss bort oss rejält och i detta fall var det allas våran Lovisa Karolina Segersvärd. Hon kommer in på Kebaben, ställer sig vid kassan och säger:
- Jag skulle vilja ha en kebabrulle........Eller vänta, är det kebab i den?
HAHAHA det var det absolut roligaste jag varit med om det där var lågt till och med för Lovisa hehehe. Det låter säkert inte så storslaget men det var vi, det var lovisa i ett nötskal och det är något man minns. Jag har märkt. ju äldre jag blivit att det ofta är de små guldglimtarna man minns. Ofta om någon klantar sig, någon gör illa sig eller något förstörs. Tack och lov har jag gott om sådana minnen med er-Systergruppen. Vi har inte alltid varit sams det ska gudarna veta men jag minns allt som är värt att minnas med glädje och jag hoppas att om jag någonsin glömmer något så ska ni finnas där och påminna mig för fast jag inte har sagt det så saknar jag den tiden jag saknar er, jag saknar när vi kunde vara oss själva med varandra. Tyvär så blir man äldre och allt förändras vi är inte de vi var för två år sedan och bra är väl det på vissa plan men jag saknar den tiden när allt var så lätt men ändå så komplicerat.

Ni är de ända som förstår min lack of ironi ha Puss <3