Idag har vi varit och hämtat våran nya hund Vera. Det borde ha varit roligt och spännande men det gjorde bara att en massa jobbiga minnen drogs upp. För fyra veckor och en dag sedan så avlivade vi våran två åriga border collie Sally pga svår lungcancer och jag märker nu att jag inte kommit över henne. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne eller något som hon brukade göra och ungefär varannan dag gråter jag hysteriskt eller bara får tårar i ögonen. Ska livet alltid vara såhär för nu känns det som om jag aldrig kommer att bli hel igen. Jag trodde att Vera skulle fylla tomrummet men nu känns det som om jag inte kan ta henne till mig för att jag får dåligt samvete för Sally. Det har ändå bara gått fyra veckor. Fan hon var bara två år varför ska allt hela tiden hända oss jag fick inte ens tid att säga hejdå. Jag behöver henne mitt liv känns så fel utan henne så tomt. Jag är inte jag längre. Jag har ingen motivation till nåt längre förutom att träna en och en halv timme per dag annars så är det ända jag gör att sitta inne och titta på tv och att sova. Jag vet inte vad jag ska göra för det är väldigt jobbigt att börja gråta för vad som helst.
Inatt ska jag gå upp och kolla på handboll Sverige Ungern iallafall klockan kvart i fem på morgonen o sovmorgon. Men det är den första os matchen och den är viktig så jag vill se får se om jag klarar av det.
Ha det bra
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar